Ett steg i taget!

När jag skrev mitt blogginlägg igår så mådde jag riktigt dåligt. I dag känns det plötsligt mycket bättre! Jag har haft telefonkontakt med en mäklare som ska försöka sälja min pappas hus, och det lät på honom som om det inte alls borde vara något problem att få huset sålt till ett bra pris. Det är ju tyvärr inte i perfekt skick, men det har i alla fall egen privat båtplats och ett jättestort, fint garage. Dessutom är det visst bra efterfrågan på hus i området där det ligger just nu. Vi ska visa huset för mäklarfirman nästa fredag, sen kommer det förhoppningsvis att komma ut till försäljning ganska snart.

Min pappa var mycket teknikintresserad, och samlade på tekniska prylar i hela sitt liv. När han dog så var hela huset fullt med gamla saker, radioapparater, telefoner, grammofoner, skrivmaskiner, kameror och mycket annat från 1920-talet och framåt! Jag och min bror har inte vetat riktigt vad vi ska göra av allt detta. Av olika skäl har vi inte velat sälja sakerna, det skulle inte ha känts bra. Vi har självklart tagit vara på mycket själva, och så har vi skänkt mycket till hans vänner och grannar som har varit så otroligt snälla och hjälpt honom med allt möjligt de sista åren när han har varit sjuk.

En del av alla saker har vi också donerat till museum, vilket jag har tyckt varit väldigt roligt! Men trots detta så hade vi hundratals föremål kvar som vi inte visste var vi skulle göra av. Men nu har vi fått ett fantastiskt bra tips! Vi blev uppmärksammade på att det fanns en stiftelse som driver ett museum med antika bilar, som ville utöka sina samlingar även med andra teknikprylar! De har nu varit och tittat på min pappas saker, och de blev eld och lågor! De kommer att ta reda på mycket av det som finns kvar, och nu fick jag veta att de redan nästa år kommer att starta en utställning över radions historia, i min pappas namn! Min pappa hade blivit stolt som en tupp över att bli hedrad på detta sätt!

Så idag är jag faktiskt på riktigt bra humör, även fast regnet vräker ner på utsidan. Ingen utomhusträning idag heller alltså. Det får bli löpbandet i källaren, även om det är ganska långtråkigt.

Men - jag har nu köpt en liten sak som förhoppningsvis ska sätta lite fart på min träning! Ett aktivitetsarmband som det så vackert heter. Jag har inte riktigt lärt mig alla funktioner ännu, men jag fattar åtminstone hur stegräknaren funkar och det var det viktigaste! Armbandet har man på sig dygnet runt, och det är vattentätt så man kan ha det när man badar och duschar också. På kvällen tankar man över informationen till datorn, och då kan man se hur många steg man har gått under dagen. Ganska rolig grej faktiskt, och man får faktiskt en rejäl tankeställare på kvällen när man inser att man inte alls har gått de 10000 stegen som man borde göra varje dag enligt rekommendationerna...Jag har bara c:a 5000 steg varje dag än så länge, men mitt mål är att komma upp i 10000 inom några månader. Så vem vet, nästa sommar kanske man kan visa sig offentligt i baddräkt igen...